Insight  

Cirios kommentar till utredningen om det skatterättsliga företrädaransvaret

2020.11.10

Inledning

Det skatterättsliga företrädaransvaret är sannolikt ett av de mest konkursdrivande regelverken i svensk rätt eftersom det föreligger ett i princip strikt ansvar för skatter som inte betalas på förfallodagen. I praktiken och något förenklat har en ställföreträdare för ett företag som inte kan betala skatten på förfallodagen att välja mellan att betala skatten eller att sätta bolaget i konkurs.

Under hösten 2019 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredning avseende det skatterättsliga företrädaransvaret. Utredningen har den 2 november 2020 lämnats över till regeringen genom SOU 2020:60. I denna artikel presenteras utredningen och dess förslag i korthet och Cirios obeståndsgrupp lämnar sin reflektion på saken.

Utredningens huvudpunkter

Innebörden av det skatterättsliga företrädaransvaret enligt skatteförfarandelagen är att företrädare för juridiska personer som med uppsåt eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift för den juridiska personen, kan tillsammans med den juridiska personen bli skyldig att betala skatten eller avgiften. I praktiken upplevs företrädaransvaret som ett näst intill strikt ansvar. Finns det särskilda skäl kan företrädaren dock helt eller delvis befrias från betalningsskyldighet.

I utredningens uppdrag ingick att särskilt beakta om det finns behov att ändra bestämmelserna om subjektiva rekvisit, uppsåt och grov oaktsamhet, om befrielse från betalningsskyldighet och om överenskommelser om betalningsskyldighet.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen följande åtgärder:

  • Att de subjektiva rekvisiten ska kompletteras med en föreskrift om vad som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om företrädaren varit grovt oaktsam. Tolkningen och tillämpningen av de subjektiva rekvisiten har utvecklats i praxis. Av vägledande avgöranden har det fastställts att samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska ligga till grund för prövningen av de subjektiva rekvisiten. Det har i olika kontexter framförts kritik mot att de vägledande avgörandena från Högsta förvaltningsdomstolen inte fått genomslag i underrätterna, så att tillämpningen i praktiken inneburit ett strikt krav på att reglera den juridiska personens samtliga skulder innan skatteskulden förfaller till betalning, för att företrädaren ska undgå personligt ansvar. Utredningen konstaterar att det finns ett behov av att tydliggöra och definiera rättspraxis i lagtext genom en kompletterande föreskrift. Enligt den föreslagna föreskriften ska det vid bedömningen om företrädaren varit grovt oaktsam särskilts beaktas om företrädaren insett eller borde ha insett att betalningsskyldigheten inte skulle kunna uppfyllas i tid av den juridiska personen och huruvida företrädaren gjort vad som rimligen kan begäras för att skydda borgenärerna.
  • Att regeln om befrielse från betalningsskyldighet får en ny utformning och delvis utökat tillämpningsområde. Enligt de nuvarande reglerna får en företrädare som har bedömts vara betalningsskyldig helt eller delvis befrias från betalningsskyldigheten om det finns särskilda skäl. Vad som anses vara särskilda skäl har utvecklats i praxis, som generellt har intagit ett väldigt restriktivt synsätt på frågan. Nu föreslås istället en föreskrift där möjligheten till betalningsbefrielse ska knytas till en bedömning om betalningsskyldigheten ska anses vara oskälig. Detta bör, enligt utredningen, tydliggöra att samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska beaktas och att tillämpningen i stort blir mer nyanserad. Följande situationer ska särskilt beaktas vid bedömningen om betalningsskyldigheten och talar i regel för en befrielse.
  1. Företrädaren saknar ägarintresse eller bestämmande inflytande i den juridiska personen.
  2. Företrädaren har vidtagit verksamma åtgärder för att begränsa skadan av den underlåtna betalningen.
  3. Företrädarens betalningsförmåga är varaktigt nedsatt på grund av ålder, sjukdom, eller liknande förhållanden.
  4. Betalningsskyldigheten står inte i rimlig proportion till försummelsen.

    Befrielse kan beviljas helt eller delvis, och samtliga omständigheter ska vägas in i bedömningen. Bland de försvårande omständigheterna nämns att företrädaren tagit påtagliga risker och handlat nonchalant eller klandervärt utifrån ett borgenärsperspektiv.

    • Att företrädare kan, efter ansökan, beviljas rådrum på två månader där det personliga betalningsansvaret inte aktualiseras. I syfte att ge företrädare tid och möjlighet att vidta åtgärder för att ordna upp den juridiska personens betalningssvårigheter föreslås en möjlighet för företrädaren att ansöka om rådrum, vilken ska beviljas om inte särskilda skäl talar emot det. Rådrummet föreslås gälla i två månader från skattens/avgiftens förfallodag. För att förhindra missbruk föreslås att följande två omständigheter ska utgöra särskilda skäl som talar emot att bevilja rådrum.
    1. Om företrädaren tidigare har beviljats rådrum och ansöker på nytt.
    2. Om den juridiska personen eller företrädaren inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter enligt skatteförfarandelagen eller motsvarande utländska skatter i en utsträckning som inte är obetydlig.

    Konsekvenser

    Konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna om subjektiva rekvisit samt befrielse från betalningsskyldigheten bedöms enligt utredningen som begränsade, då åtgärderna i stort enbart är ett klargörande av det som redan etablerats i praxis. Utredningen anser att de föreslagna åtgärderna gör följderna av visst agerande eller brist på agerande mer förutsägbart.

    Utredningen menar vidare att den nya bestämmelsen om rådrum ger företrädare mer tid och möjlighet att analysera situationen och gå igenom olika utvägar vid betalningstrångmål. Därmed ska möjligheterna att fatta mer välavvägda beslut gällande ett potentiellt livskraftigt bolag öka. På så sätt kan antalet konkurser förmodas minska och för det fall konkurs är oundvikligt, så förväntas de samlade skattefordringarna i konkursen minska.

    Reflektion

    Vi välkomnar att förslaget mjukar upp det i praktiken strikta ansvaret för skatter som inte betalas på förfallodagen. Om regleringen blir tillräckligt tydlig kan det medföra att många i grunden livskraftiga företag som hamnat i en akut likviditetsbrist undviker konkurs, men det förutsätter att företrädare upplever sig säkra på att inte drabbas av personligt ansvar. Detta kan bli särskilt viktigt i samband med att många företag ska återbetala de skatterna m.m. som haft anstånd under Covid-19-pandemin. Det viktigaste förslaget i praktisk tillämpning är nog det rådrum på två månader att avveckla eller rekonstruera företaget, vilket kan skapa förutsättningar för att lyckas med en informell eller formell rekonstruktion.

    Även om förslaget tar saker i rätt riktning är vår uppfattning att företrädaransvarsreglerna för skatter borde samordnas med alla andra konkursdrivande regler för företagsledningar, särskilt vad gäller det s.k. kontrollbalansräkningsansvaret i aktiebolagslagen men även reglerna kring olovliga värdeöverföringar och reglerna om återvinning i konkurs. Utan denna samordning ser vi en risk att staten bibehåller en väsentligt bättre ställning jämfört med övriga borgenärer, vilket äventyrar den grundläggande principen om likabehandling av borgenärer.

    Författarna till artikeln är:

    Share
    Karl Björlin
    Partner
    email hidden; JavaScript is required
    +46 76 617 09 45
    Julia Sandström
    Associate
    email hidden; JavaScript is required
    +46 76 617 09 20
    Lars-Henrik Andersson
    Partner
    email hidden; JavaScript is required
    +46 76 617 08 22
    Share


    Expertise